Isället för att sätta punkt sätter vi kommatecken. Vi sätter kommatecken för att förlänga saker som egentligen borde avslutats för länge sedan med en punkt. Sätta punkt, vända blad och gå vidare.
Älska, det är svårt och framför allt väldigt dumt. Men ibland funderar jag på om man kanske borde ge det en chans. Sen tar jag mitt förnuft till fånga och lämnar mina naiva tankar bakom mig. Varför utsätta sig för sådan olidlig smärta? Varför lämna över sig själv till en annan individ? Varför gör man det när man vet att man då inte har någon kontroll. Det är något jag personligen värderar högst, att ha kontroll. Så varför skulle jag då utsätta mig för en sådan sårbarhet där jag inte längre får bestämma över mitt öde? Den frågan ställer jag mig bara om dagarna. När natten sedan gräver upp de tankar, som man antagligen använt hela sin natts sömn åt att gömma, ter sig svaret fram som i en dimma framför ögonen. - Vad känner du dig just nu? - Ensam.
När det känns lite extra inne i hjärtat. När man inte vet om det är bra eller dåligt. När man känner efter men inte kommer fram till något. När man helt plötsligt blir förändrad. När men känner att det dåliga håller på att bli något bra. Då spelar det ingen roll vad som händer.
Idag är en dag som kan vara den bästa på hela veckan. FREDAG. Det är en dag när alla förtjänar att vara lyckliga. Så var det. Var lycklig. Var lycklig för du har en anledning till det. Man ska inte behöva åka till rymden för att vara lycklig. Det är de små sakerna som gör det. Våga se att du har det bra. Våga känna glädje. Våga ge andra glädje. Våga visa att allt utom det lyckliga är helt ovesäntligt en fredag som denna. DU förtjänar en alldeles perfekt dag.
När jag föreställer mig evigheten är det alltid lika klart, alltid lika förutsägbart. I mina drömmar var det alltid klart hur framtiden skulle se ut. Det fanns inga tvivel. Framtiden är oviss. Men den är min.
Jag har förtrollat mig i kärleken. Jag är en vilsen liten själ som vill så mycket. Lite för mycket ibland. Jag försöker intala mig själv att jag ska sluta tänka, att sluta bry mig. Sluta bry sig låter lättare än vad det är. I dagens samhälle ska man inte vara något annat än perfekt. Avviker man från det idealet får man höra det. Är man exakt som alla andra får man höra det. Det är alltid någon som tycker något. Utåt sätt visar folk stolthet, styrka och mod. Tittar man lite närmre ser man lite rädsla hos alla. Vars har stoltheten tagit vägen? Det finns gnista, det är dags att sätta eld på den nu. Vi vet inte hur starka vi är förrän stark är den ända valet vi har.
"Har du sett hennes bilder på instagram? Hon tror hon är något och att hon äger världen". Ska vi på på en fika? Men har du tänkt på hur många kalorier den där innehåller en sallad kanske är bättre? Gå och ta en powernap så du orkar resten av dagen. Men gud sover du än? Ska du inte plugga till provet. Du måste ju få en bra utbildning så du blir rik. Har du tränat idag? Hur många timmar? Du börjar se lite mager ut. Ät. Ät mer proteiner. Ät mer fett. Men gud ser du hur hon ser ut? Hon har ju blivit fet. Ska du på fest i helgen? Vad ska du dricka? Inget? Haha fyfan vad tråkig du är, håller du på bli nykterist? Gud såg du henne i lördags? Stupfull och så jävla pinsam. Vart har du köpt din kofta? Den ser dyr ut. HAHA Lindex? Hoppsan, inte så inne.
En helg fylld med glädje och tacksamhet för alla goda människor som finns och vänskap som man har. Men också en helg med insikt om hur saker i livet kan förändras så snabbt. En helg med insikt om hur mycket sina föräldrar betyder för en. Att det kommer en tid då ens uppgift är att ge tillbaka av den omsorg man fått genom åren. En droppe av liv.
Du vet när man tänker att man ska höra av sig och så blir klockan för mycket och man tänker “jag ringer imorgon istället”. Det går några dagar, några veckor, några månader. Ett halvår senare när man äntligen stämt träff och sitter på det där fiket som alltid känts så hemtrevligt märker man att man inte har någonting alls att säga till varandra. Man får ut ett litet “Vad har hänt sen sist då?” och får ett slött “Nä du vet, bara det gamla vanliga. Inget speciellt direkt” till svar. Känner du igen dig? Det största misstaget man kan göra är att släppa taget om en vän. Har man hittat någon som förstår hur man fungerar, som man kan vara sig själv med och skratta med ska man inte släppa taget. Jag har alltid tyckt att “det är aldrig för sent” är ett klart överskattat begrepp. Tiden läker sår eller hur? Tiden får en också att glömma. Känslor avtrubbas, tider förändras, människor går åt olika håll i ett vägskäl. Väntar man för länge kan det vara för sent. Det där samtalet som man alltid skjuter upp, det där besöket som man avbokat pga “viktigare” saker som dykt upp, de där små sakerna kunde ha förgyllt någons dag.Därför frågar jag om du löst alla dina bråk som du haft med vänner eller ligger de fortfarande där och väntar på att få bli lösta? Jag uppmanar dig nu att se och ta vara på dina vänner. För vem skulle du egentligen vara utan dem?
Vi kom dit. Det verkade rätt lamt och tråkigt. Tankarna gick ”Ska jag vara här hela kvällen?”. Blicken spreds genom vardagsrummet och ut på altanen. På altanen satt det ännu fler. Minuterna gick. Det blev faktiskt roligare. Alla drack. Inte jag. Festen startade. Många blev påverkade. Några dansade. Några pussades. Några pratade. Två styckna försvann. Oron kom. Dem hittades. Tillsammans. I ett rum. Tjejen var för full. Hon ville spy. Jag hämtade en hink. Hon spydde. I 3 timmar. Hon kunde inte gå. Hon skämdes. Jag ringde efter hjälp. Mamma kom. Vi bar henne ut i bilen. Körde henne hem. Vi hjälpte henne ur bilen. Hennes pappa tog över. Jag följde med in. Hon höjde huvet. Hon grät och sa ”Jag älskar dig”.
Det är mörkt och dörren är stängd. Jag kan höra svaga toner av pianot min bror spelar på i rummet intill. Han är ganska duktig. Jag försöker se mig själv vid pianot där inne spelandes lika bra. Det är svårare. Jag är inte så bra med sånt där som har med knappar att göra. Jag önskar att jag vore det. Jag brukar jämföra pianot med människor. Människor har också knappar man kan trycka på och vissa är djupare och mörkare än andra. Är man skicklig kan man trycka på dem och bildaa en fin melodi men ibland trycker man fel. Man trycker på fel knapp och man måste börja om. Har man tur blir man förlåten och kan fortsätta där man var. Ett piano kan man lära sig att förstå. En människa blir aldrig helt förstådd.
