Vem?
Du vet när man tänker att man ska höra av sig och så blir klockan för mycket och man tänker “jag ringer imorgon istället”. Det går några dagar, några veckor, några månader. Ett halvår senare när man äntligen stämt träff och sitter på det där fiket som alltid känts så hemtrevligt märker man att man inte har någonting alls att säga till varandra. Man får ut ett litet “Vad har hänt sen sist då?” och får ett slött “Nä du vet, bara det gamla vanliga. Inget speciellt direkt” till svar. Känner du igen dig? Det största misstaget man kan göra är att släppa taget om en vän. Har man hittat någon som förstår hur man fungerar, som man kan vara sig själv med och skratta med ska man inte släppa taget. Jag har alltid tyckt att “det är aldrig för sent” är ett klart överskattat begrepp. Tiden läker sår eller hur? Tiden får en också att glömma. Känslor avtrubbas, tider förändras, människor går åt olika håll i ett vägskäl. Väntar man för länge kan det vara för sent. Det där samtalet som man alltid skjuter upp, det där besöket som man avbokat pga “viktigare” saker som dykt upp, de där små sakerna kunde ha förgyllt någons dag.Därför frågar jag om du löst alla dina bråk som du haft med vänner eller ligger de fortfarande där och väntar på att få bli lösta? Jag uppmanar dig nu att se och ta vara på dina vänner. För vem skulle du egentligen vara utan dem?
