Veta är en kamp
Älska, det är svårt och framför allt väldigt dumt. Men ibland funderar jag på om man kanske borde ge det en chans. Sen tar jag mitt förnuft till fånga och lämnar mina naiva tankar bakom mig. Varför utsätta sig för sådan olidlig smärta? Varför lämna över sig själv till en annan individ? Varför gör man det när man vet att man då inte har någon kontroll. Det är något jag personligen värderar högst, att ha kontroll. Så varför skulle jag då utsätta mig för en sådan sårbarhet där jag inte längre får bestämma över mitt öde? Den frågan ställer jag mig bara om dagarna. När natten sedan gräver upp de tankar, som man antagligen använt hela sin natts sömn åt att gömma, ter sig svaret fram som i en dimma framför ögonen.
- Vad känner du dig just nu?
- Ensam.
