Bort
Tanken på att gräva ner sig och försvinna är en sak som börjar bli en vardag för mig. Andra kan tycka det låter hårt men i mina öron låter det rätt. Men trots det är det något som stoppar mig. Jag kommer till ett vägsjäl där jag måste välja höger eller vänster. Det är inte lätt. Jag har någongång valt vänster men sedan vänt pga tiden. Tiden läker alla sår. Jag har aldrig hunnit gå hela vägen till att gräva ner mig innan tiden hunnit ifatt. Är det kanske bra? Eller behöver man en paus ibland?
