Ja.
Det är så mycket man lär sig som barn, Man lär sig stoppa ett blödande sår med ett plåster som man sedan ser blir till ärr. Man lär sig att grönt är gå och rött är stanna. Man lär sig titta höger, vänster höver igen. Man lär sig att alla är lika värda men som man sedan märker att det finns undantag på. Stirrar på främlingar är inte heller någonting man gör, man lär sig att titta ner i marken som alla andra när man går. Dina föräldrar ska visa dig hur kärlek ska visas medan skolan visar dig vad som är rätt och fel. Om du har ett äpple och du får ett till av Emma så har du två och hon inget. Dina syskon ska visa dig vad gemenskap innebär och din ungdom ska visa dig vad konsekvenser är medan alkohol visar dig att du känner så mycket mer än vad du låter dig själv göra. Musiken lär dig att det finns så många andra där ute som känner som dig. År, månader, veckor, dagar minuter, sekunder lär dig att leva i nuet. Tiden kommer aldrig tillbaka och döden lär dig att du inte är så trygg som du tror.
Jag har lärt mig massor av dessa saker och gjort mina läxor noggrant. Jag har testat, jag har misslyckats, jag har flytt och jag har kommit tillbaka. Jag sitter här i en värld där kraven är högre än något någon tidigare uppnått. I en värld där alla duger men några duger mer än andra. Jag har stolt burit min "jag duger" stjärna utanpå den fasad jag klär på varje morgon efter jag beskådat det jag själv tycker inte duger. Men ju äldre jag blir och ju fler sekunder jag ser passerar inser jag mer och mer att det är något jag missat. Jag fick aldrig lära mig att vi människor är mer än rätt och fel. Vi ska inte ara älska innerligt utan kärlek är något som delas av två personer. Vi ska kunna bli älskade också. Jag missade den lektionen. Jag ser istället de flickor som "duger mer" som inte har en guldstjärna på kläderna såsom jag, utan bär ett guldhjärna under nyckelbenet. Så jag står där och väntar på att det ska bli grönt och jag kan gå medan jag ser lyckliga människor springa förbi i skenet av rött ljus.
