Mänskligheten
Du lilla människa, du är endast en människa. Det ställs krav, det förväntas, det klagas, det finns bättre och sämre människor. Dessa krav och förväntningar gör människan till något den inte är. Förtjänar någon att höra om hur snygg den är medan någon annan får höra hur ful den är? Människor ser varandra i olika klasser, vissa är okej och andra inte. Vad är en människa värd egentligen? Till en början var livet inget man bekymrade sig över, man var nöjd för det man hade. Någonstans senare gick det kanske utför för vissa. Folk ställde krav och hade förväntningar, och det är där man låter någon annan människa storma in i ens liv helt utan tillåtelse och röra till i självförtroendet. Man tar emot den negativa energin och lägger det på en själv. Men jag tror ändå någonstans att om du en gång varit lycklig kan du bli lycklig igen. Det gäller att bestäma sig för att vilja ha en förändring och göra allt som krävs för att nå dit. "Smärtan är oundviklig men lidandet är valfritt". Vi är trots allt människor och inget annat.
